Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

På tal om det (och själv kör jag f ö med "ficksingar"), hur ser ni på Gollums dialog? Han har ju ett väldigt eget sätt att tala – lite barnsligt, ganska obildat, mycket väsande – som är snudd på omöjligt att göra rättvisa i översättning. Andersson har knappt försökt heller: eller ja, att han här faktiskt nedlåter sig till talspråksstavningen "dom" istället för "de" och "dem" är väl kanske ett stort steg för att vara han. Men han har slätat ut och normaliserat en hel del av egenheterna, skulle jag påstå. Ohlmarks har gjort sig mer möda och hittar ibland väldigt fyndigt gollumska uttryckssätt, men ofta tar han i lite för mycket (som att Curse them blir "Förbannade ssvin!") och han är heller inte särskilt konsekvent i vilken nivå han lägger sig på.



På min hemsida har jag i alla fall ett litet utdrag ur första Gollum-kapitlet, där man kan se samma Gollum-dialog i original, Ohlmarks, Anderssons och min version. Kan kanske vara användbart för lite jämförande studier! Notera dock att Gollum här väser ganska mycket med dubbeltecknade s – We musstn't rissk our neck, musst we, precious? – men det är nåt som Tolkien mest gör just här i början, för att etablera en känsla av hur Gollum låter. Senare förekommer det bara någon gång ibland (som en påminnelse, kanske). Dock verkar det som om Tolkien ganska konsekvent låter Gollum använda fler ord med s-ljud i sig än slumpen hade orsakat, så det är något jag har försökt ta efter i någon mån.

http://tolkien.mbor.se/utdrag.php?nr=34

Förhållandevis olikt ”min” Gollum, och första gången (sedan Rolf Skoglunds radiotolkning 1995) som jag ser ett ansikte! En riktigt personlig Gollum!
Det där var inspirerande.
”Försichtigt”. Snyggt!

Att översätta de grammatiska felen på just de ställen som Tolkien placerar ut dem tycker jag blir krystat. ”Vi hater dem” o dyl får inte samma effekt. Däremot kan man leta efter naturliga ”svenska” misstag som ”gedde” och ”springde” och liknande. Jag vet inte ifall engelskspråkiga barn gör fel på hates och wants, men kanske. Och då blir det riktigare att istället passa på när svenska tillfällen ges.

Jag ville ha s:et och kör helt enkelt med ruskigt/russkigt. Inte så sexigt, kanske, men det funkar. Otäcksa är lite för likt Tofslans och Vifslans språk i Trollkarlens hatt (mumin). "Otäcksla" är något de faktiskt säger. Det skulle jag nog ändra ...

Utan att ha lyckats hitta "otäcksla" håller jag med om att det är för mycket Tove över "otäcksa". Tänk om Tove inte bara fått illustrera hoberboken utan även översätta den:

vad tänker du när du skriver ”egna påfund”? Ruskigt och snuskigt är dock korrekta översättningar av ”nasty”.

Absolut! Och "russkigt" och "snusskigt" är korrekta översättningar av "nassty". Det engelska "nassty" känns dock bättre förankrat i ett språkbruk som inte är exklusivt gollumskt. Gollums språkbruk förefaller illustrera ett antal engelska talspråksdrag (och ta vissa drag ett eller ett par steg längre). Och just det här som illustreras av "nassty" är det kanske inte uteslutet att det går att hitta en hyfsad svensk motsvarighet till.

Vilken fart den här tråden fick då. Kul! Jag var rädd att ingen skulle ha lust att diskutera det här ämnet.

Jag hinner inte med något längre inspel nu, men fyrar i alla fall av en liten fråga:


Är du säker på att det är samma typ av nassty hos trollet Bert som hos Gollum? Jag menar, i den aktuella sekvensen använder ju Gollum massor av dubbeltecknade s, för att markera nu när vi först får lära känna honom att han väser när han talar, så att läsaren kan skapa sig en känsla för hur han låter. För jag antar (ids inte rota fram trolldialogen) att Bert inte väser som Gollum, utan att dubbel-s:et i hans fall mer är till för att indikera ett annat vokalljud än i drottningens engelska.

Det kan man fråga sig. Det dialektala "nassty" verkar dock förknippas med Derbyshire, en riktig väsarregion, om jag förstått rätt.


Det är kanske både och. Gollum kan här tänkas ta ett talspråksdrag ett par steg vidare.

Cockney säger de engelskspråkiga!